Vårbadare istället för vinterbadare?
Jag hör hela tiden folk prata om hur fantastiskt det är med vinterbad. Det är som att det har blivit en trend, en ritual nästan, där människor kliver ner i iskalla sjöar och hav med ett leende på läpparna och påstår att de mår bättre än någonsin. De pratar om hur det sätter fart på blodcirkulationen, hur det stärker immunförsvaret och hur man får ett lyckorus efteråt som inte går att jämföra med något annat. Någon sa till mig att det är som att kroppen får ett slags omstart – att all stress bara rinner av en. Andra påstår att det hjälper mot inflammationer, gör att man sover bättre och till och med förbättrar koncentrationsförmågan. En bekant hävdade att det till och med hjälpte honom ur en lång period av vinterdepression. Det är svårt att inte bli lite nyfiken när man hör sånt.
Men ärligt talat… jag är inte så sugen. Det är något med hela grejen som får mig att backa. Det ser så kallt ut. Och inte bara kallt, utan liksom brutalt kallt. Jag kan knappt ta mig in i duschen när vattnet är lite svalare än vanligt, så tanken på att kliva ner i ett isigt hav medan det snöar ute? Jag fryser bara jag tänker på det. Jag vet att många säger att det är värst precis i början, att det går över efter några sekunder och att kroppen vänjer sig, men jag är inte så säker på att jag vill gå igenom de där första sekunderna alls.
Och sen är det hela grejen med att byta om utomhus, stå där med stelfrusna fingrar och försöka få på sig torra kläder medan vinden biter tag i huden. Nej tack. Jag känner inte att jag behöver lida för att må bra. Det finns säkert andra sätt att få en kick på, tänker jag.
Men ändå… jag vill ju inte vara helt tråkig heller. Jag tycker om naturen, jag gillar havet, och jag fattar poängen med att göra något som får en att känna sig levande. Så jag har börjat fundera på ett alternativ. Vad händer om man tar själva idén med bad utomhus och bara flyttar det lite framåt i kalendern? Jag menar, tänk dig att vakna en vårmorgon när solen faktiskt värmer lite, när fåglarna kvittrar och luften luktar jord och nytt gräs. Att gå ner till vattnet då, kanske fortfarande lite kyligt men inte smärtsamt, och låta kroppen sakta vänja sig. Det låter betydligt mer lockande.
Kanske kan jag bli en vårbadare i stället. Inte lika extremt, inte lika dramatiskt – men kanske lika uppfriskande på sitt sätt. Ett sätt att möta ljuset efter den långa vintern, utan att behöva chocka kroppen totalt. Jag vet att det inte låter lika coolt som att säga att man vinterbadar, men det kanske passar mig bättre. Och vem vet, om jag börjar där… kanske blir det ett dopp i december någon gång i framtiden. Men just nu känns april betydligt mer rimligt.
Fler blogginlägg